Jag har bara pluggat och pluggat och pluggat, och när jag inte har gjort det har jag sovit eller varit med barnen.

Välkommen till universitetet!

Hemtentainlämning i tisdags; kom in i tid, med 7 minuter till goda. Inte så lyckat, förväntar mig nog en kompletteringsuppgift, men hoppas på ett E iaf.

Redovisning i måndags; väldigt lyckad! :D

För nån timme sen hörde jag en helikopter, och får att distrahera min, då väldigt hungriga, ettochetthalvtåring gick vi ut på balkongen och såg en lågt (så lågt att man inte ens behövde anstränga sig för att läsa polis på undersidan) och långsamt flygande polishelikopter.

När K kommer hem med pizza till lunch berättade han att han såg ett par polisbilar också. Så in på nätet och kolla, och självklart, med stora (nåja) bokstäver: "Värdetransportrån i Jordbro". Än en gång är jag oerhört glad över att vi inte bor närmare centrum, för just här märker man ingenting av stöket som kan vara runt centrum, men nej, jag vill inte bo kvar här när barnen blir större. Just nu är det idylliskt, men om ett några år, när barnen börjar närma sig 10-12, då vill jag inte bo kvar här.

Nu verkade det här gå rätt lugnt till, ingen skadad och så, men man blir ändå skakad, särskilt som det för nåt halvår-år sen var en bomb utplacerad i ett hus 500 meter härifrån.

Det är helt vansinnigt mycket just nu. I princip varenda helg fram till december är uppbokad på ett eller annat sätt. Jag pluggar heltid, planerar bröllop och jobbar lite vid sidan av. Just nu känns det inte som att jag kan göra nåt till 100%.

Bröllopet skulle behöva 150% fokus eftersom det är massor som måste fixas. I skolan har vi en examination 22 resp 23/9, alltså om två veckor! Och jobbet måste skötas det också. Jag längtar till 16/11 när bröllopet är över och jag kan släppa det och bara koncentrera mig på att vara gift, och så längtar jag till efter 23/9 när jag släppa examinationen också.

Jobbet ja, jag har 5 visningar inbokade i oktober nu. *pust*

Jag förstår inte hur jag ska hinna! Hjälp...

Jag fick pengar från csn igår, och idag plockade jag ut dem. CSN skickade en utbetalningsavi från Swedbank, trots att jag har pluggat med studiemedel tidigare. Korkat tycker jag, från nästa månad kommer de in på mitt konto iaf.

Sen gick jag lite och kikade i butiker, innan jag skulle iväg till Nordea, och hamnade på Thriumph. Där såg jag en supermysig bh, och frågade om den fanns i d-kupa, men nä, den gick bara upp till c. Trist. Sen pratade jag lite med expiditen och fick hjälp med mätning och provning, och fick fatt på en supersnygg superskön bh i exakt rätt storlek. 70F. Inte konstigt att jag aldrig får fatt i nån skön bh när jag provar själv när jag provar helt fel storlek. det är nog förövrigt den dyraste bh jag har köpt också, 399 kr. Men det var det värt. Fast med det priset får det nog bli en bh/månad annars kommer jag bli ruinerad, och jag vill verkligen byta ut alla mina utslitna, uttänjda amningsbhar nu. Och alla utslitna, uttjänta amnings- och mammaledigkläder... Jag skulle helt enkelt behöva byta ut en stor del av min garderob. Aj. Dyrt.

Dessutom behöver Vidar ett nytt regnställ, en ryggsäck och en liten vattenflaska. Svante behöver nya skor. K behöver nya civila kläder (byxor, t-shirts, tröjor). Jag behöver en ny höst- och vinterjacka också. Och regnkläder, och eventuellt vinterkängor eftersom mina fötter har blivit större efter barnen och de nuvarande trycker lite. :/

Det är dyrt när hela familjen behöver nya kläder samtidigt... :S

Nu är jag iofs hemma, men barnen sover och jag har inte träffat de sen 8.40 imorse. :(

Först skola, sen handledarutbildning så jag kan få körkort nångång, sen var vi hemma vid 22.

Skolan var bara informationsmatning, och så lite uppgifter, jag har nog  80 sidor att läsa till fredag, och en skrivuppgift. Nåja, jag behöver iaf inte göra den på engelska. Boken som alla tycker är så svår tycker jag är rätt lätt, jag menar, den är ju på svenska.

Vi träffades i seminariegrupperna för första gången idag. I vår grupp är vi väl 25 pers varav 7 killar. Sen finns det en grupp till med killar i, totalt är det 7 grupper, med 25 pers i varje. Det är en jämställd utbildning jag går... Jag hoppas det blir bättre med tiden.

Handledarutbildningen var yterligare 3,5 timme informationsmatning, men det var en bra föreläsare och en del matnyttig info. Om sådär 2 månader borde vi ha ett handledarbevis så då kan vi börja övningsköra. Förhoppningsvis har jag kortet till nästa sommar. 

Det kan inte ha gått någon förbi att Carolina Klüft har bytt gren från sjukamp till längd, och inte heller kan tidningarnas skriverier om "det förlorade guldet", "guldet blev till sand", "superstjärnan som blev en mängden" etc ha undgått någon. Jag kan förstå att journalister, och även vanlig publik, blev besvikna, men vad jag inte kan förstå är att man inte respekterar Klüfts val. Självklart är väl att man frågar varför precis när valet offentliggörs, men att fortsätta fråga varför och om hon inte ångrar sig i över ett år efteråt är bara att visa brist på respekt för det egna valet.

Det viktigaste när man håller på med en idrott, oavsett om det är på motions- eller elitnivå är att man har roligt. Har man inte roligt är det ingen idé att fortsätta. Jag kan vara besviken över att min lillebror gav upp brottningen där han hade potential, men jag kan aldrig tvinga honom att fortsätta, och det enda jag gör om jag fortsätter fråga varför han slutade, och om han kommer ta upp det igen, är att skapa irritation och ett svstånd mellan oss. Och det är pecis det journalisterna gör nu när de frågar Klüft om hon "nu inte ångrar att hon gav upp sjukampen". Nej, jag tror inte att hon ångrar det, och nej, jag tror inte hon kommer ta upp den igen. Antagligen är hon besviken över att komma nia och bara få hoppa tre hopp, men nu har hon en utmaning och ett driv. I sjukampen kunde hon ha en extremt dålig uppladdning och inte ge gärnet och ändå vinna. Hur kul är det egentligen? Det fanns inget att kämpa emot, nu däremot måte hon kämpa. Hon måste ha bra uppladdning och ge järnet, gör hon inte det kommer hon inte ens bland de fem bästa. Har man vunnit allt som går att vinna i en gren och det inte kommer någon eller något som utmanar en så försvinner motivationen och det är dags att testa nåt nytt, och det är det Carolina Klüft har gjort. Jag respekterar hennes val och önskar henne lycka till i framtiden. Vem vet vad OS om 4 eller 8 år har att bjuda på, än är Klüft ung.

Om man skriver att man vill ha svar senast ett visst datum, hur kommer det sig då att folk inte svarar? Vad är det i meningen "om svar anhålles" eller "svara senast" som folk inte förstår? Varför tror man att det går bra att låta bli att svara om man inte hade tänkt komma?

Jag hade bjudit säkert 50 personer till ikväll, jag tror att 10 svarade, ingen kom. det var inte jätteviktigt, en klädvisning bara, men det är tråkigt. Fram till kl 17.00 hade jag två ja och och fyra kanske. kl 17.00 fick jag ringa och höra om de skulle komma. man gör inte så. Var har folkvettet försvunnit? Är vi åttiotalister (och även sjuttiotalister) så fruktansvärt ego att vi inte ens har vett att svara på en inbjudan? Eller tror vi att vi bara behöver svara om vi kommer? Ska man behöva skriva "svara även om du inte kan komma" för att folk ska fatta? Själva meningen "om svar anhålles" betyder ju att man ska svara, oavsett om man kommer eller inte, och hur svårt är det egentligen att lyfta luren och ringa ett kort samtal. Eller för den delen trycka på "svara" i mejlfönstret. Det tar max en minut. Eller är det så att man tror att den som har skickat inbjudan ska bli sur för att man inte kan komma. Jag vet inte, det enda jag vet är att det är synd att folkvettet verkar ha försvunnit på vägen.

Nu har jag en vanlig blogg också, förutom min pysselblogg. Jag blev sugen på att ha en blogg att skriva i också, så nu är det fixat.

Ambitionen är inte att vara politiskt korrekt, men jag har heller ingen ambition att skriva bara för att provocera. Jag skriver om det jag känner för. Det kan vara mina barn, politik, plugget, amning, mode, you name it...

Jag skriver för att rensa hjärnan och hjärtat, inte för att göra nån glad eller ledsen. Jag försöker att inte lämna ut nån, så misslyckas jag med det så får ni väl säga till.

För övrigt fyller jag år idag! Grattis på mig!