Igår kände jag mig helt mosig i huvudet, och idag vaknade jag och var riktigt risig, så jag fick stanna hemma. Trots att jag alltså har varit sjuk idag har jag, tack vara alvedon och astmaspray, kunnat plugga, så nu är jag nästan helt klar. Så himla skönt! Jag komer nog till och med att klara examinationsuppgiften!

Nu behöver jag bara ha ångest för om jag blir godkänd på VFUn, man måste ju vara där minst 6 timmar per dag, och nu har jag missat en dag. Jag hoppas verkligen att det inte gör nåt. Imorgon ska jag dit i allafall, och då ska jag vara klar med dokumentationen också. Men det borde inte ta så lång tid, och jag har ju två timmar på mig nu, eller till och med upp till fyra, men jag vill helst vara i säng innan midnatt.

I morse vaknade jag med mos i huvudet. Jag är snorig och förkyld, men tillräckligt pigg för att gå till VFU'n. Så jag åkte dit och var där och gjorde nog inte så mycket som jag borde ha gjort, men jag skyller på att jag är på g att bli sjuk.

Sen var det annat efter VFU'n så vi var hemma vid åtta, och så ner med barnen i säng, ringa till folk som inte har svarat på inbjudningarna. Sen sätta sig ner och skriva på den muntliga examinationen som vi ska ha på torsdag. Jag sprider ut papprena och läser uppgifterna, och fattar inte ett dyft. Det känns som att jag inte har läst böckerna, fast jag har det. Det känns som att jag skulle behöva läsa de igen, men jag hinner inte. Examinationen är på torsdag, idag är det måndag, på onsdag är jag borta hela kvällen. Så jag har idag och imorgon att skriva, och jag fattar inte ett dyft av det som står. Dessutom, eftersom jag är borta mellan 7.45 och 16.30, och dels är på en förskola hela dagen, och dels har barn själv så kan jag inte sitta längre än till 22, för sen stupar jag. Så jag har, i princip, 2 timmar att sitta på kvällen för sen är jag för trött. Jag misstänker att det blir ett U på den här uppgiften. :(

Men helt seriöst. Hur är det tänkt att man ska fixa 6,5 timmes arbetsdag, 5 dagar i veckan och ändå kunna sitta och plugga 4 timmar per dag? Studielivet är inte gjort för studenter med barn va?!

Nu har vår verksamhetsfölagda utbildning startat. Jag är på en förskola i en närförort till Stockholm som verkar väldigt bra. Det enda jag kan klaga på just nu är köket. Förskolan har bara uppvärmningskök, dvs maten lagas inte på plats, utan i ett centralkök och värms på förskolan. Dessutom sererar de mat med sötningsmedel. Okej att man vill dra ner på sockret, men det är helt värdelöst att ersätta det med sötningsmedel.

I det här fallet handlade det om ketchup. För det första är det skrattretande att de tar fight om sockret i ketchupen, men ändå serverar glass när barnen fyller år och för det andra så finns det ketchup med lägre socker- och salthalt där man ine har ersatt sockret med sötningsmedel.

Dessutom, är det konstigt att redan sexåringar bara äter en knäckemacka till lunch i skolan när maten ser ut så här?! Jag gråter vid tanken på att mina barn inte kommer få hemlagad mat i skolan, utan är hänvisade till centralkökslagad, microuppvärmd mat som är mosig, seg och allmänt vidrig. HUR vänder man trenden så att skolorna får möjlighet att servera god och aptitretande mat?

Jag vet, jag är vuxen. Jag ska kunna koncentrera mig. Men det är så svårt. Kanske inte att koncentrera sig per se, men att koncentrera sig på just en sak i taget och inte flacka runt.

När jag sitter på biblioteket eller unuversitetet och pluggar så tycker jag att det borde vara lätt att koncentrera sig på boken som jag har framför mig, det finns ju inget annat att göra. Men ändå. Tankaarna flyger iväg, ch helt plötsligt får jag läsa om flera sidor för att jag inte har nån aning om vad det var jag just läste. Hemma är det samma sak. Jag läser och läser, men så flyger tankarna iväg, och så får jag läsa om. Det är så tradigt, och jag vet inte hur jag ska komma ifrån det. Förslag?

I övrigt ska vi ut på VFU om två veckor, men redan nästa vecka har vi fältstudier, jag hoppas det hjälper koncentrationen lite. Fast då ska jag å andra sidan koncentrera mig på att dokumentera och analysera, men det är nog inte lika svårt. Praktik är lättare än teori lixom.

Om 3,5 år är jag klar! :)

Nu har jag precis gjort klart min första skrivuppgift på Lärarprogrammet med profilområde pedagogiskt arbete med yngre barn, aka Förkollärarprogrammet på Stockholms universitet. Den handlade om "min historia som språkanvändare". När jag satt och skrev den slog det mig hur många olika sätt det finns att skriva på och hur många olika sätt varje enskild individ begagnar sig av.

När jag skriver så här i bloggen använder jag ett avslappnat skrivsätt, nästan som talspråk, med många förkortningar. När jag skriver på internetforum skriver jag nästan än mer avslappnat, för där håller man verkligen en konversation. Skriver jag under en föreläsning så skriver jag snabbt, slarvigt och nästan oläsbart, men när jag sen skriver rent det så skriver jag snyggt och noga, med bara en del förkortningar, och sen när jag skriver inlämningsuppgifter skriver jag riktigt akademiskt. sen finns det tusen andra sätt att skriva på också, det är bara att läsa två valfria böcker och jämföra, eller när man arbetar, då skriver man ofta också texter, men helt olika texter beroende på vad man arbetar på. Det är egentligen fantastiskt vad många sätt man kan skriva på.

När jag läste saga för barnen idag läste jag "Mulle Mecks första bok - Racerbilar" av George Johansson och Jens Ahlbom samt "Ocke, Nutta och Pillerill" av Elsa Beskow. Den första talar indirekt till barnen genom texter som börjar med "Titta Buffa! Här är en riktig formel 1-racer/.../", medan den andra är skriven på rim och därmed oerhört lättläst, men svårare att lyssna till. "Ocke, Nutta och Pillerill" har däremot betydligt fler sensmoraler än vad "Mulle Meck" har, och det är också två helt skilda sätt att skriva på. Det ena är en informativ, nästan faktabok, medan den andra är en moraliserande bok om att man inte ska rymma från sin mamma. Båda två är absolut läsvärda, jag gillar, i princip, alla Elsa Beskows böcker, och min 3-åring lyssnar gärna och och pratar sen länge om bilderna, som även de innehåller många nyanser av berättelsen.

Det här är ett ämne som onekligen fascinerar mig, och som jag skulle kunna fortsätta skriva om i all evinnerlighet, men nu ska jag sluta för dagen. Ha det gott alla små och stora där ute i världen.

Idag var det dags att börja skolan igen efter ett år och åtta månder hemma. Det började inte så bra med et kaotisk natt med massa ammande, så jag var trööööött på morgonen, men efter en dusch var det ok. Sen kom jag hemifrån fem minuter sent, så det var bara tack vare ett lite försenat tåg som jag hann med rätt tåg. Jag kom i alla fall fram i tid och registrerade mig duktigt och så.

Träffade systerns (påp-Ankaan) polare A, så vi umgicks under dagen. Det var trevligt. Sen upptäckte jag att skorna jag hade på mig var sjukt obekväma. Sista föreläsningen var på två timmar utan paus, skönt att det bara var en introduktionsföreläsning, så det inte gjorde så mycket att det mest var ludd i huvudet i slutet.

På vägen hem hade jag bestämt mig för att jag skulle ta bussen, men då ringer K och säger att jag ska gå och köpa ost för det är slut och vi ska äta tacos. Jahapp, stackars fötterna. Efter 10 meter tog jag av mig skorna och gick barfota. :p

Gick förresten förbi optikern för att justera glasögonen på vägen hem, det gick sådär. de är raka och fina nu, men det är en liten lödning som har släppt, så de kan bli snea fort igen, så hon rekommenderade att jag skulle byta fronten, men det får jag göra sen, nu har jag inte råd att lägga ut 225 kr, även om det skulle vara värt det. Glasögonen sitter ju ihop iaf...

Ramlade in på Granit, Lindex och Wedins också. På Granit blev det en superskön svart tröja, modell långärmad T, till mig och en snygg svart i farfarsmodell till Vidar. Ekobomull såklart. Köpte en tvålkopp och ett pärmregister också, trodde jag, det var en flikmapp. Nåja... På Lindex blev det nånting som jag inte ska skriva ifall K läser, det är till bröllopet iaf. Provade ett par supersnygga jeans också, med de får jag köpa nån annan gång. Wedins hade slutspurt på sin rea, men där hittade jag ingenting snyggt. Jag vill ha ett par lågklackade snygga höstskor, får fortsätta leta och använda mina utslitna, sex år gamla jumpadojjor så länge. Aja.