Idag var vi och sa hejdå till Vidars gamla förskola. Det var skönt att få ett ordentligt avsked eftersom vi innan sommaren trodde att han skulle fortsätta där.

Det var med lite blandade känslor vi sa hejdå, för personalen är så go, men å andra sidan så skulle han byta avdelning och alltså byta personal. Den jag kommer sakna mest är G, jag hann bara träffa henne jättekort idag, så jag funderar på att gå dit en gång till bara för att säga hejdå ordentligt till henne också.  Hon berättade iaf att hon har jobbat på den förskolan som Vidar ska börja i och hon trodde att det skulle passa honom väldigt bra.

De andra i personalen hann vi prata mer med medan barnen lekte omkring och badade i vattenpölarna (och därmed blev dyngsura eftersom jag hade glömt att ta på dem galonisar, tur att det ändå var hyfsat varmt ute). Vi fick ett litet kompendium med "Vidars tid på Segelkobben" och personalen fick varsin tvål från Lush, den ena halvan fick "Rockstar" som luktar gods, och den andra halvan fick "Honey, I washed the kids" som luktar honung. Jag tror att de blev glada i alla fall.

På måndag börjar en ny tid för Vidar på en ny förskola, jag tycker att det ska bli jättespännande! Och jag hoppas att Vidar också ska trivas.

Nu har jag precis gjort klart min första skrivuppgift på Lärarprogrammet med profilområde pedagogiskt arbete med yngre barn, aka Förkollärarprogrammet på Stockholms universitet. Den handlade om "min historia som språkanvändare". När jag satt och skrev den slog det mig hur många olika sätt det finns att skriva på och hur många olika sätt varje enskild individ begagnar sig av.

När jag skriver så här i bloggen använder jag ett avslappnat skrivsätt, nästan som talspråk, med många förkortningar. När jag skriver på internetforum skriver jag nästan än mer avslappnat, för där håller man verkligen en konversation. Skriver jag under en föreläsning så skriver jag snabbt, slarvigt och nästan oläsbart, men när jag sen skriver rent det så skriver jag snyggt och noga, med bara en del förkortningar, och sen när jag skriver inlämningsuppgifter skriver jag riktigt akademiskt. sen finns det tusen andra sätt att skriva på också, det är bara att läsa två valfria böcker och jämföra, eller när man arbetar, då skriver man ofta också texter, men helt olika texter beroende på vad man arbetar på. Det är egentligen fantastiskt vad många sätt man kan skriva på.

När jag läste saga för barnen idag läste jag "Mulle Mecks första bok - Racerbilar" av George Johansson och Jens Ahlbom samt "Ocke, Nutta och Pillerill" av Elsa Beskow. Den första talar indirekt till barnen genom texter som börjar med "Titta Buffa! Här är en riktig formel 1-racer/.../", medan den andra är skriven på rim och därmed oerhört lättläst, men svårare att lyssna till. "Ocke, Nutta och Pillerill" har däremot betydligt fler sensmoraler än vad "Mulle Meck" har, och det är också två helt skilda sätt att skriva på. Det ena är en informativ, nästan faktabok, medan den andra är en moraliserande bok om att man inte ska rymma från sin mamma. Båda två är absolut läsvärda, jag gillar, i princip, alla Elsa Beskows böcker, och min 3-åring lyssnar gärna och och pratar sen länge om bilderna, som även de innehåller många nyanser av berättelsen.

Det här är ett ämne som onekligen fascinerar mig, och som jag skulle kunna fortsätta skriva om i all evinnerlighet, men nu ska jag sluta för dagen. Ha det gott alla små och stora där ute i världen.