Om man skriver att man vill ha svar senast ett visst datum, hur kommer det sig då att folk inte svarar? Vad är det i meningen "om svar anhålles" eller "svara senast" som folk inte förstår? Varför tror man att det går bra att låta bli att svara om man inte hade tänkt komma?

Jag hade bjudit säkert 50 personer till ikväll, jag tror att 10 svarade, ingen kom. det var inte jätteviktigt, en klädvisning bara, men det är tråkigt. Fram till kl 17.00 hade jag två ja och och fyra kanske. kl 17.00 fick jag ringa och höra om de skulle komma. man gör inte så. Var har folkvettet försvunnit? Är vi åttiotalister (och även sjuttiotalister) så fruktansvärt ego att vi inte ens har vett att svara på en inbjudan? Eller tror vi att vi bara behöver svara om vi kommer? Ska man behöva skriva "svara även om du inte kan komma" för att folk ska fatta? Själva meningen "om svar anhålles" betyder ju att man ska svara, oavsett om man kommer eller inte, och hur svårt är det egentligen att lyfta luren och ringa ett kort samtal. Eller för den delen trycka på "svara" i mejlfönstret. Det tar max en minut. Eller är det så att man tror att den som har skickat inbjudan ska bli sur för att man inte kan komma. Jag vet inte, det enda jag vet är att det är synd att folkvettet verkar ha försvunnit på vägen.

Ibland går modehysterin lite för långt... Se bara här på Allt om barn. *fniss*

Jag vet inte hur det är med andra, men jag har då inte brytt mig om hur jag har sett ut under mina förlossningar. det enda jag ahr velat då är att barnet ska ut!  Sen är väl jag den enda i hela världen som tycker att sjukhusrocken är skön. :p

Fast nog finns det väl nackdelar med sjukhusrocken också. Tex signalerar den "SJUK!" och så fort man får på sig den blir man patient. Jag föredrar nog egna käder under förlossnignen ändå. Men kanske inte en snygg designad klänning för ändå rätt mycket pengar. Dessutom borde det väl vara mer praktiskt om den öppnas framtill? Man vill ju ha hudkontakt och kunna amma bebisen när den kommer upp till bröstet, och det funkar ju inte så bra när knäppningen är i ryggen.

Nu har jag en vanlig blogg också, förutom min pysselblogg. Jag blev sugen på att ha en blogg att skriva i också, så nu är det fixat.

Ambitionen är inte att vara politiskt korrekt, men jag har heller ingen ambition att skriva bara för att provocera. Jag skriver om det jag känner för. Det kan vara mina barn, politik, plugget, amning, mode, you name it...

Jag skriver för att rensa hjärnan och hjärtat, inte för att göra nån glad eller ledsen. Jag försöker att inte lämna ut nån, så misslyckas jag med det så får ni väl säga till.

För övrigt fyller jag år idag! Grattis på mig!