Jag har ca 2/3 kvar att skriva på sista uppgiften, men just nu saknar jag uppslag så då skriver jag här istället för att se om nåt dimper ner i hjärnan.

Sista uppgiften handlar om hur skolor kan vara så olika och det ska vi skriva utifrån ett styrningsperspektiv och i ljuset av 90-talets reformer (skolpeng, målstyrning och kommunaliseringen). Jag tycker att det är en väldigt intressant frågeställning, för det är bra underligt att skolor kan vara så fundamentalt olika, även om man jämför två vanliga kommunala skolor. Titta till exempel på en skola i Botkyrka och en i Danderyd så är det som två skilda världar, men sen kan det självklart skilja extremt mycket på skolor inom kommuner också. Botkyrka tex är en väldigt segregerad kommun där Grödinge tex är väldigt svenskt medan Fittja inte är det och det gör ju också, tyvärr, att skolorna i Fittja och Grödinge skiljer extremt mycket, trots att de ligger i samma kommun och har samma huvudman (kommunen).

 Visst har det varit bra att ta bort den extrema detaljstyrning som var tidigare i skolan, men det kanske har svängt för långt åt andra hålllet nu?

Gissa vad jag har lärt mig idag?

Och gissa vem som äger den här skönheten?

Nu sitter jag och skriver examinationen (hemtentan). Första delen som handlar om läroplansreformer under 1990-talet och utbildningspolitisk förändring under 1900-talet) är avklarad och är på ungefär 750 ord. Nu är det två uppgifter kvar, den ena handlar om konstruktion av kön i läroverken mellan 1927 och 1960 samt idag och den sista handlar om hur skolor kan vara så olika. Jag har just suttit och druckit te och samlat stoff om könskonstruktion, och ska börja skriva strax. Banne mig om jag inte får godkänt! Så det så!

En kompis påpekade en gång hur jobbigt det är med mig som alltid börjar med att ge upp innan jag kan ge järnet. Men det har väl nåt med att det är lättare att slå underifrån?! För det är ju jobbigare om man försväntar sig att nåt ska gå bra och misslyckas, än tro att det ska gå åt pipsvängen och sen lyckas. Men jag tycker synd om min omgivning...

Men wtf; nu ska jag banne mig klara den här utbildningen! Så det så!

Jag har pluggat drygt en halv termin nu, och har tappat motivationen fullständigt! Det enda som fokuseras under utbildningen, hittills, är problem! Problem, problem, problem... Varje gång jag åker hem från skolan är jag sur, grinig och låg och vill bara gömma mig under ett täcke och inte komma fram. Jag har dessutom, i princip, fått veta att mina barn aldrig kommer lära sig nåt i skolan, inte ens om de har mvg i alla ämnen, eftersom vi bor i fel område. Dessutom är alla lärare på hela skoan negativa till den nyuvarande regeringen. Men hallå?! Det är väl inte lärarutbildarnas uppgift att prångla på oss deras egna politiska åsikter? Självklart kommer politiken in när man läser till lärare, men det är väl inte meningen att man ska behöva lyssna på massa kritik av den nuvarande regeringen när man är på ett seminarie eller en föreläsning som handlar om något helt annat?

Just nu känner jag att jag varken vet ut eller in. Jag funderar på att söka en massa arbeten samtidigt som jag fortsätter plugga och se var jag hamnar. Men samtidigt så är det ju det här jag vill göra, och då vill jag gärna ha en adekvat utbildning, och faktum är att det är bra mycket lättare att få arbete som förskollärare än som barnskötare. Men just nu är det så förbenat tungt! *gah*

(Nu ska jag ta tag i examinationsuppgiften som ska vara inne på onsdag kl 16.00)

Idag på bussen hem från simmet med barnen står det en mamma med ett barn precis brevid mittendörrarna på bussen. Barnet står och viftar lite med en skjärtlapp ganska bra utom räckhåll för övriga passagerare, således tycker inte jag att det gör så mycket. Efter ett tag så tror jag att mamman ber barnet att sluta, vilket barnet inte omedelbart gör, och då häver en av medtrafikanterna ur sig (kvinna, ca 28-30 år):

"Nu ska du lyssna på din mamma! När hon säger åt dig att sluta så måste du lyssna!" Så långt allt väl, det kan göra rätt bra effekt, och kan vara rätt skönt om någon annan också säger till ens barn. Men fortsättningen, som också är riktad till barnet är:

"Ja, det är bra att din mamma tog ifrån dig skjärtlappen nu! Det skulle jag ha gjort för länge sen!" Med betoningen på att mamman är en fruktansvärt dålig mamma. Man verkligen ser hur mamman känner sig värdelös och skäms och önskar sig bort all världens väg, samtidigt som hon antagligen blir arg på den andra kvinnan. Efter en kort stund säger ytterligare en trafikant att det är bra att någon mer säger ifrån. Då kan inte jag hålla mig längre och säger:

"Fast jag tycker att det är bra om man pratar direkt till personen man syftar på istället för indirekt genom barnet!" Jag tycker det är fruktansvärt fult att indirekt säga till någon, särskilt när man går genom ett barn (i det här fallet inte äldre än max sju år) och speciellt när personen står brevid. Mamman riktar en blick åt mig som jag tolkade som ett tack, men fick svar av den första kvinnan att jag minsann inte hade nåt med det att göra, varav jag förklarade att jag tycker att det är trevligare om man pratar direkt till den person man menar. Sen var det dags kliva av, och önskar, faktiskt uppriktigt, en trevlig kväll. Då får jag till svar:

"Ja du också, lilla vän!" Personen var alltså max 4 år äldre, betydligt smalare och ungefär lika lång som mig, och jag fullkomligt hatar att bli kallad "lilla vän" eller "lilla gumman", och jag vet att de som använder dessa maktfraser bara gör det för att de inte har nåt mer att säga, och gör det för att hävda sig själva. Jag svarade med att jag inte vet om jag inte känner mig så liten varav hon kommer med en kommentar om min mössa, typ att jag ska ta av den så jag syns bättre. Vad det nu har med saken att göra?

Frågan är då om jag borde ha gjort som Svensson och bara ignorerat vad kvinnan sa, och sen känt mig skithemsk för att jag inte sa nåt. "Hör inte, ser inte, pratar inte" eller "En svensk tiger", men nej, det är nog inte riktigt mig grej.

Efter förra inlägget om Bregott har jag fått mycket kommentarer, inte så mycket här, men på andra ställen. Bland annat fick jag mycket läsvärda länkar:

Kostdoktorn

http://www.2000taletsvetenskap.nu/nyheter/becel.htm
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/saker/antligen.htm

Jag måste säga att jag blir äcklad. På riktigt! Jag har i princip slutat med flytande "smör&raps" också. Nu använder jag nästan bara ren raps- eller olivolja eller äkta smör att steka i.

...så är det nån som kräks igen. Jag blir GALEN!

Det har varit en stressig vecka efter bröllopet. Mycket skola, och sjukdomar. K hämtade V på förksolan i tisdags efter att de hade ringt och sagt att V hade kräkt ner sig två gånger. :(

Sen fortsatte han kräka hela dagen, och kräktes sista gången runt 19 på kvällen. Igår började jag må dåligt, men jag slipper i alla fall kräka. K har varit orolig i magen, men tine mer än så, så nu väntar jag på att S ska bli sjuk också. :/

Igår var jag på PO-dagen i Sturebyskolan i Stureby. det var väldigt givande, särskilt att få prata med åk 9-elever om hur en bra lärarare ska vara. Jag blev väldigt sugen på att undervisa på högstadiet. Över huvudtaget så velar jag väldigt mycket nu om vad jag ska bli. Det finns ju så mycket kul att välja på. Men jag tror att jag kommer fortsätta med fsklärarutbildningen och tröttnar jag på att arbeta i förskolan så kan jag säkert komplettera då, eller börja på en helt ny utbildning. Tur för mig att jag inte är så gammal än...

Bröllopet blev förresten helt fantastiskt. Enda smolket i bägaren där var att så många åkte hem tidigt. Men å andra sidan kom vi tidigare till hotellet och kunde sitta där och slurpa mer champagne då. Vi har fått fantastiska bilder av vår fotograf, även om de är oredigerade ännu eftersom hon åker bort i fem veckor nu. Men någ bild ska jag väl lyckas lägga upp i alla fall.