Om mindre än tre veckor ska vi gifta oss, och det är typ 1000 saker vi har kvar att göra! :o

Hjälphjälphjälp!

Idag hade vi iaf möte med restaurangen, så nu börjar det utkristallisera sig nånting ur luddet vi hade innan. Kläderna är iaf klara, utom mitt ytterplagg som jag måste sy, men tyget kommer ju aldrig! Möhippan är klar (vi dansade poledance, det var skitkul!) och jag vet när svensexan är. Tårtan har vi kind of-beställt, men vi måste prata mer noga med L som ska göra den! <3

Ringen är här också, jättefin.

MEN:

Rispåsar har jag helt glömt bort, musiken är inte klar, mitt ytterplagg är, som sagt inte klart. Blommorna! Gravyr i ringen, fixa förlovningsringen, skriva festprogram, vigselprogram, bordsplacering, placeringskort, kolla upp allas allergier (eftersom jag vet en del som är allergiska som inte har sagt det)...

Och på allt det här har jag en skola också.

Igår kände jag mig helt mosig i huvudet, och idag vaknade jag och var riktigt risig, så jag fick stanna hemma. Trots att jag alltså har varit sjuk idag har jag, tack vara alvedon och astmaspray, kunnat plugga, så nu är jag nästan helt klar. Så himla skönt! Jag komer nog till och med att klara examinationsuppgiften!

Nu behöver jag bara ha ångest för om jag blir godkänd på VFUn, man måste ju vara där minst 6 timmar per dag, och nu har jag missat en dag. Jag hoppas verkligen att det inte gör nåt. Imorgon ska jag dit i allafall, och då ska jag vara klar med dokumentationen också. Men det borde inte ta så lång tid, och jag har ju två timmar på mig nu, eller till och med upp till fyra, men jag vill helst vara i säng innan midnatt.

I morse vaknade jag med mos i huvudet. Jag är snorig och förkyld, men tillräckligt pigg för att gå till VFU'n. Så jag åkte dit och var där och gjorde nog inte så mycket som jag borde ha gjort, men jag skyller på att jag är på g att bli sjuk.

Sen var det annat efter VFU'n så vi var hemma vid åtta, och så ner med barnen i säng, ringa till folk som inte har svarat på inbjudningarna. Sen sätta sig ner och skriva på den muntliga examinationen som vi ska ha på torsdag. Jag sprider ut papprena och läser uppgifterna, och fattar inte ett dyft. Det känns som att jag inte har läst böckerna, fast jag har det. Det känns som att jag skulle behöva läsa de igen, men jag hinner inte. Examinationen är på torsdag, idag är det måndag, på onsdag är jag borta hela kvällen. Så jag har idag och imorgon att skriva, och jag fattar inte ett dyft av det som står. Dessutom, eftersom jag är borta mellan 7.45 och 16.30, och dels är på en förskola hela dagen, och dels har barn själv så kan jag inte sitta längre än till 22, för sen stupar jag. Så jag har, i princip, 2 timmar att sitta på kvällen för sen är jag för trött. Jag misstänker att det blir ett U på den här uppgiften. :(

Men helt seriöst. Hur är det tänkt att man ska fixa 6,5 timmes arbetsdag, 5 dagar i veckan och ändå kunna sitta och plugga 4 timmar per dag? Studielivet är inte gjort för studenter med barn va?!

Nu rä det bara drygt 3 veckor kvar till bröllopet. Jag börjar onekligen bli nervös, men mest för möhippan som jag inte vet nånting alls om. Det enda jag vet är att det antagligen händer på fredag. :o

Vi har i alla fall fixat det viktigaste:

Kläder till mig och K

Kläder till tärnorna och marskalkarna

Möte med restaurangen 27/10 kl 10.30

Möte med prästen 4/11 kl 18.00

Ring är beställd

Det viktigaste som är kvar att fixa är:

Tårta

Brudbuketter, tärnbuketter, corsage

Dessutom har vi fixat solosång till vigseln. Min syster ska sjunga "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad. Eventuellt ska K's syster sjunga "Nu är tid att leva" av Åsa Jinder. <3 <3 <3

8.19 imorse slog barnen upp ögonen och började prata. "Värsta sovmorgonen" tänkte jag och var glad och nöjd, och kände mig rätt pigg. inte så pigg som jag borde ha vart, men ändå helt okej pigg. Lite stressad var jag också, för vi skulle ner och hälsa på I och J, och titta på lilla bebis-A, och åka härifrån vid 9.30

När K gick ut med barnen ur sovrummet tyckte jag att det var lite väl mörkt för att klockan skulle vara nästan halv nio. Klockan i köket stod på 7.19 alltså ingen sovmorgon alls, egentligen, även om barnen oftast vaknar mellan 6.30 och 7. Så besviken! Och det är jag fortfarande...

Förresten hittade K sin telefon igen. Den låg kvar på spåret. Men nu har skärmen spruckit, så han behöver en ny telefon iaf. :/

Jag pratade med K precis när han kliver på tunnelbanan vid t-centralen. En stund senare försvinner han bara, jag hör tunnelbanesuset, men han verkar inte höra mig. Det är sånt som händer rätt ofta med mobiler, så jag tänker inte mer på det, uten lägger på och ringer upp en stund senare. Då går det fram en massa signaler, men ingen som svarar. Samma sak ytterligare fem minuter senare.

Sen ringer jag mamma, och pratar med henne, eftersom hon hade ringt igår och jag hade missat det. Vi pratar i kanske tio minuter, och när vi har lagt på ringer K.

Det visade sig att han hade tappat telefonen ut genom de stängande dörrarna, ner på spåret, vid Östermalmstorg.

Så himla typiskt! Jag tror det är typ femte telefonen han har bort under tiden vi har varit tillsammans... Han skulle i alla fall stanna till vid Östermalmstorg och kolla om den var kvar. Jag misstänker att den inte kommer vara det, så jag har spärrat numret nu, för säkerhets skull.

Men det är så himla typiskt. Och det finns inte en chans att vi har råd med en ny telefon heller, inte just nu. :/

Nu har vår verksamhetsfölagda utbildning startat. Jag är på en förskola i en närförort till Stockholm som verkar väldigt bra. Det enda jag kan klaga på just nu är köket. Förskolan har bara uppvärmningskök, dvs maten lagas inte på plats, utan i ett centralkök och värms på förskolan. Dessutom sererar de mat med sötningsmedel. Okej att man vill dra ner på sockret, men det är helt värdelöst att ersätta det med sötningsmedel.

I det här fallet handlade det om ketchup. För det första är det skrattretande att de tar fight om sockret i ketchupen, men ändå serverar glass när barnen fyller år och för det andra så finns det ketchup med lägre socker- och salthalt där man ine har ersatt sockret med sötningsmedel.

Dessutom, är det konstigt att redan sexåringar bara äter en knäckemacka till lunch i skolan när maten ser ut så här?! Jag gråter vid tanken på att mina barn inte kommer få hemlagad mat i skolan, utan är hänvisade till centralkökslagad, microuppvärmd mat som är mosig, seg och allmänt vidrig. HUR vänder man trenden så att skolorna får möjlighet att servera god och aptitretande mat?

K och T skulle iväg till förskolan och sätta upp nya klädhyllor till barnens ytterkläder. Då startade inte bilen, V hade tydligen satt på lampan i bakluckan och det hade inte K upptäckt igår. Som tur var kom en annan bil väldigt fort och hjälpte till. Men han glömde starta bilen innan de kopplade ihop bilarna. Blixt och sprak och så fanns det ingen kräm i nån av bilarna. Men till slut fick de i alla fall igång bilarna.

Klockan var rätt mycket så de åkte snabbt iväg till förskolan, men eftersom det är rätt nära hann inte batteriet ladda sig, men på vägen hem fick de hjälp av en annan förälder att starta bilen. Nu tänkte de ta en omväg för att ladda batteriet ordentligt, men på väg från motorvägen, på avfarten får de soppatorsk, 2 km från bensinmacken, i hällregn och storm. Det blev till att traska de två kilometrarna. I hällregn. När de kommer tillbaka har batteriet fått slut på ström igen, eftersom bilen har stått med varningsblinkers...

De fick hjälp tillslut, men blöta och kalla orkade de inte köra en omväg, så nästa gång vi ska ta bilen kommer den inte heller starta.