I morse vaknade jag med mos i huvudet. Jag är snorig och förkyld, men tillräckligt pigg för att gå till VFU'n. Så jag åkte dit och var där och gjorde nog inte så mycket som jag borde ha gjort, men jag skyller på att jag är på g att bli sjuk.

Sen var det annat efter VFU'n så vi var hemma vid åtta, och så ner med barnen i säng, ringa till folk som inte har svarat på inbjudningarna. Sen sätta sig ner och skriva på den muntliga examinationen som vi ska ha på torsdag. Jag sprider ut papprena och läser uppgifterna, och fattar inte ett dyft. Det känns som att jag inte har läst böckerna, fast jag har det. Det känns som att jag skulle behöva läsa de igen, men jag hinner inte. Examinationen är på torsdag, idag är det måndag, på onsdag är jag borta hela kvällen. Så jag har idag och imorgon att skriva, och jag fattar inte ett dyft av det som står. Dessutom, eftersom jag är borta mellan 7.45 och 16.30, och dels är på en förskola hela dagen, och dels har barn själv så kan jag inte sitta längre än till 22, för sen stupar jag. Så jag har, i princip, 2 timmar att sitta på kvällen för sen är jag för trött. Jag misstänker att det blir ett U på den här uppgiften. :(

Men helt seriöst. Hur är det tänkt att man ska fixa 6,5 timmes arbetsdag, 5 dagar i veckan och ändå kunna sitta och plugga 4 timmar per dag? Studielivet är inte gjort för studenter med barn va?!

Nu rä det bara drygt 3 veckor kvar till bröllopet. Jag börjar onekligen bli nervös, men mest för möhippan som jag inte vet nånting alls om. Det enda jag vet är att det antagligen händer på fredag. :o

Vi har i alla fall fixat det viktigaste:

Kläder till mig och K

Kläder till tärnorna och marskalkarna

Möte med restaurangen 27/10 kl 10.30

Möte med prästen 4/11 kl 18.00

Ring är beställd

Det viktigaste som är kvar att fixa är:

Tårta

Brudbuketter, tärnbuketter, corsage

Dessutom har vi fixat solosång till vigseln. Min syster ska sjunga "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad. Eventuellt ska K's syster sjunga "Nu är tid att leva" av Åsa Jinder. <3 <3 <3

8.19 imorse slog barnen upp ögonen och började prata. "Värsta sovmorgonen" tänkte jag och var glad och nöjd, och kände mig rätt pigg. inte så pigg som jag borde ha vart, men ändå helt okej pigg. Lite stressad var jag också, för vi skulle ner och hälsa på I och J, och titta på lilla bebis-A, och åka härifrån vid 9.30

När K gick ut med barnen ur sovrummet tyckte jag att det var lite väl mörkt för att klockan skulle vara nästan halv nio. Klockan i köket stod på 7.19 alltså ingen sovmorgon alls, egentligen, även om barnen oftast vaknar mellan 6.30 och 7. Så besviken! Och det är jag fortfarande...

Förresten hittade K sin telefon igen. Den låg kvar på spåret. Men nu har skärmen spruckit, så han behöver en ny telefon iaf. :/

Jag pratade med K precis när han kliver på tunnelbanan vid t-centralen. En stund senare försvinner han bara, jag hör tunnelbanesuset, men han verkar inte höra mig. Det är sånt som händer rätt ofta med mobiler, så jag tänker inte mer på det, uten lägger på och ringer upp en stund senare. Då går det fram en massa signaler, men ingen som svarar. Samma sak ytterligare fem minuter senare.

Sen ringer jag mamma, och pratar med henne, eftersom hon hade ringt igår och jag hade missat det. Vi pratar i kanske tio minuter, och när vi har lagt på ringer K.

Det visade sig att han hade tappat telefonen ut genom de stängande dörrarna, ner på spåret, vid Östermalmstorg.

Så himla typiskt! Jag tror det är typ femte telefonen han har bort under tiden vi har varit tillsammans... Han skulle i alla fall stanna till vid Östermalmstorg och kolla om den var kvar. Jag misstänker att den inte kommer vara det, så jag har spärrat numret nu, för säkerhets skull.

Men det är så himla typiskt. Och det finns inte en chans att vi har råd med en ny telefon heller, inte just nu. :/

Nu har vår verksamhetsfölagda utbildning startat. Jag är på en förskola i en närförort till Stockholm som verkar väldigt bra. Det enda jag kan klaga på just nu är köket. Förskolan har bara uppvärmningskök, dvs maten lagas inte på plats, utan i ett centralkök och värms på förskolan. Dessutom sererar de mat med sötningsmedel. Okej att man vill dra ner på sockret, men det är helt värdelöst att ersätta det med sötningsmedel.

I det här fallet handlade det om ketchup. För det första är det skrattretande att de tar fight om sockret i ketchupen, men ändå serverar glass när barnen fyller år och för det andra så finns det ketchup med lägre socker- och salthalt där man ine har ersatt sockret med sötningsmedel.

Dessutom, är det konstigt att redan sexåringar bara äter en knäckemacka till lunch i skolan när maten ser ut så här?! Jag gråter vid tanken på att mina barn inte kommer få hemlagad mat i skolan, utan är hänvisade till centralkökslagad, microuppvärmd mat som är mosig, seg och allmänt vidrig. HUR vänder man trenden så att skolorna får möjlighet att servera god och aptitretande mat?

K och T skulle iväg till förskolan och sätta upp nya klädhyllor till barnens ytterkläder. Då startade inte bilen, V hade tydligen satt på lampan i bakluckan och det hade inte K upptäckt igår. Som tur var kom en annan bil väldigt fort och hjälpte till. Men han glömde starta bilen innan de kopplade ihop bilarna. Blixt och sprak och så fanns det ingen kräm i nån av bilarna. Men till slut fick de i alla fall igång bilarna.

Klockan var rätt mycket så de åkte snabbt iväg till förskolan, men eftersom det är rätt nära hann inte batteriet ladda sig, men på vägen hem fick de hjälp av en annan förälder att starta bilen. Nu tänkte de ta en omväg för att ladda batteriet ordentligt, men på väg från motorvägen, på avfarten får de soppatorsk, 2 km från bensinmacken, i hällregn och storm. Det blev till att traska de två kilometrarna. I hällregn. När de kommer tillbaka har batteriet fått slut på ström igen, eftersom bilen har stått med varningsblinkers...

De fick hjälp tillslut, men blöta och kalla orkade de inte köra en omväg, så nästa gång vi ska ta bilen kommer den inte heller starta.

Yäh! Nu har vi städat på förmiddagen (se föregående inlägg) och i eftermiddag har jag lovat barnen att baka kanelbullar. Ser faktiskt lite fram emot det, även om jag själv är supertrött. Alla ingredienser finns hemma, det gäller bara att se till att barnen inte häller i för mycket av allting, det riskerar att bli lite väl mycket av olika saker ibland när de hjälper en att baka. Fast oftast är det mest roligt. :)

Igår fick jag sammanbrott på att bo på en soptipp. Det är saker överallt och jämt superstökigt, så jag höll ett akut krismöte med K och sa att så här kan vi inte ha det! Och så hade jag läst lite städtips lite här och var, så nu har vi gett det ungefär tre månader. 1 januari ska vi utvärdera det nya systemet som innebär:

Disken: Sköljs av och plockas in i diskmaskinen på en gång.

Matlagningssaker och -ingredienser: Plockas bort och in i skåp, lådor och diskmaskinen på en gång.

Bordsavplockning: Sker tillsammans direkt efter maten/frukosten! Om den ena inte har läst tidningen klart kan han/hon göra det efter att maten är bortplockad.

Tvätten: All tvätt viks direkt i tvättstugan och läggs in i garderoberna på en gång efter tvättiden.

Leksaker: Plockas in innan bolibompa, antingen under matlagningen (vid sen middag) eller mellan middagen och Bolibompa.

Övrigt plock: Den som inte lägger barnen plockar rent när den andra lägger barnen.

Rensning: 15 minuter varje kväll ägnas åt rensning av "stökställen" (dvs ställen där det mystiskt samlas diverse saker). Sorteras i "sparas", "ge bort" och "kasta". Om det inte blir klart på 15 minuter får man fortsätta där nästa kväll.

På lördag förmiddag dammsuger man och skurar och åker iväg till sorteringsstationer och annat "storstädigt".

Allt det här innebär att man får en bostad som går att leva i samtidigt som man har kvällarna, i princip, helt lediga. Både jag och K är fruktansvärt lata människor och vill städa så lite som möjligt, samtidigt som vi vill ha det, åtminstone hyfsat, rent och snyggt. Jag är superpositiv till det här och tom K sa att han tror att det kommer funka. Han som alltid är superneggo till allt jag föreslår som har med rutinändringar hemma att göra.

*peppad peppad*