I förskolevärlden just nu är Reggio Emilia och pedagogisk dokumentation väldigt hett. När jag arbetade på förskola för fem år sen höll vi knappt på med det alls. Fotade och satte upp på väggarna, ja visst, men mer än så var det.

Idag fick jag göra en rolig pedagogisk dokumentation på min VFU. Igår var avdelningen på en fiktiv resa till Irak. Jag avr dock inte med och därför fick jag idag i uppgift att göra en intervju med några barn. Jag skulle göra detta medan barnen målade resan.

Jag hade valt två barn, men när jag hade förberett klart så var det ena barnet upptaget, därför blev det ett barn i taget istället för två tillsammans.

Färgerna jag hade valt åt dem att måla med var enbart grundfärgerna; rött, blått, gult och grönt, samt vitt och svart.

Reaktionerna från barnen var väldigt olika. Ett barn pratade om resan och målade flygplan och passagerare, andra barn ville inte alls måla eller prata om resan, men målade glatt på olika sätt i alla fall. Någon var superintresserad av att blanda färger, en annan var mest intresserad av att måla olika fält i olika färger.

Jag fotade och skrev, och fick möjlighet att skriva ut det direkt på förskolans dator. I slutänden blev det en dokumentation med fotografier, text och barnens målningar.

Men en pedagogisk dokumentation ska även ha ett syfte. Syftet med det här var att se och höra deras uppfattning om resan. Det var kanske inte helt lyckat, men å andra sidan hittade vi andra saker om barnen, vilket gör att personalen använder dokumentationen till annat än bara för att visa föräldrarna verksamheten. Därmed är det en pedagogisk dokumentation.

Fantastiskt att jag, som bara är inne på andra terminen, kan göra en sån sak! Så himla kul!