Idag började vårens cirkusträning hos Cirkus Cirkör i Alby. Det var fantastiskt roligt, jobbigt och läskigt.

Eftersom jag har höjdskräck, på riktigt verkligen, så var det en utmaning att sitta i trapetsen ca 2,5 meter över marken. Första övningen var att hänga knäveck i den och släppa. Det gick! Det var läskigt, men det gick!

Andra övningen var att hänga i knävecken, och sen byta grepp, från att hålla i stången till att hålla i repen och så dra sig upp till sittande. Egentligen skulle vi släppa repen och sitta utan att hålla i oss, men jag greps av verklig panik, kroppen domnade bort, och jag började gråta, och höll krampaktigt i repen. Men jag kom både upp, satt där, och kom ner igen. Jag skakade som ett asplöv, men jag gjorde det!

Även nu när jag skriver om det blir jag kallsvettig och får handsvett. Det kommer nog ta ett tag, antagligen hela terminen eller mer, att komma över den här höjdskräcken, men nångång ska jag klara det! Helt utan rädsla. Eller i alla fall bara med lite sund nervositet.

Imorgon och resten av veckan kommer jag ha vansinnig träningsvärk!

Nu är jag frisk. Imorse skulle jag till och med till min praktikplats. Men så blev det inte, nej.

V var jätteseg, han skulle sova och var hängig. Så jag fick vara hemma med honom medan Kalle var på inskolning med lilla S. 20 minuter innan bussen gick till dagis skulle han plötsligt dit i alla fall, men då fick han ändå vara hemma eftersom jag inte skulle hinna till min förskola.

Senare på förmiddagen rapade han upp lite kräk. Inte så jag tänkte på det då. Lite uppstötningar kan man ju få.

Lilla S hade det superkul på förskolan. Vi åkte och handlade på eftermiddagen, åt nachos till middag och jag kollade på Let's Dance.

kl 23. 25 ungefär vaknade lilla S och grät. Kalle lyfte upp honom och då kräktes han ner hela golvet. 20 minuter senare kräktes han igen. Riktigt rejält.

Jag får inte bli sjuk!

Nu börjar en plan för bröllopsresan ta form. Det blir ingen resa bara för mig och Kalle, utan barnen följer också med.

Resan går antagligen till England och Wales under en vecka i juli. Planen är att vi flyger till London Stansted med Ryanair, när vi har landat tar vi oss till Cardiff där vi stannar en dag, sen tar vi bussen till Brecon Beacon National Park där vi stannar två dagar. Buss tillbaka till Swansea där vi besöker The Chocolat Factory, och sen tillbaka till London där vi stannar en-en och en halv dag. Sen flyg tillbaka igen.

Tidigast 16 mars kan vi boka resan dock eftersom Kalle inte för sin semester innan dess.

Gräsänka är man väl egentligen när ens man är bortrest, min man kommer nog hem igen om nån timme.

När jag nattade barnen kom han in och sa att han var tvungen att hämta upp en kompis på Arlanda. Hon hade varit i Luleå och nu hade det hänt nåt så hon var ordentligt upprörd och ville bli upplockad på Arlanda kl 21. Vad ska jag säga om det. Det är väl bara att åka.

Själv tycker jag det är kontigt att en person över 25 år inte kan ta hand om sig själv och ta sig från Arlanda. Jag hoppas att det är nåt seriöst som har hänt och inte en "jag har blivit dumpad av min pojkvän"-kris.

Frågan är om jag ska gå och sova och bli frisk eller om jag ska stanna uppe och kräva svar på vad som har hänt redan ikväll.

Nej, jag kom inte iväg till min förskola igår. Det kändes inte bra att sitta i en barngrup med snoret flygandes. Korkat nog åkte jag och jobbade på kvällen istället, och kom således inte iväg idag heller.

Det innebär i korthet att om jag kommer iväg imorgon har jag två dagar på mig att göra det jag skulle haft en hel vecka på mig att göra. Stressigt värre.

Nu ska jag läsa ikapp sådär 200 sidor. *pust*

Den här veckan ha vi vfu, versamhetsförlagd utbildning, typ praktik, och vad händer då. Jo, jag blir sjuk. Sitter just nu hemma med världens förskylning och är tveksam till att jag kommer iväg till min förskola imorgon. Det här är verkligen helt fel vecka att bli sjuk på eftersom jag har saker att göra i förskolan också och inte bara är där för att jobba. Tanken är att vi ska ha med oss tre olika pedagogiska dokumentationer till skolan på måndag. Det kommer jag inte ha om jag är sjuk. En dag brukar inte vara något problem att vara borta, men med en rejäl förkylning blir det ofta mer än en dag. Skit också!

Mysigt var det i alla fall på förskplan idag. Det är så kul att barnen kommer ihåg mig fast det är 1,5 månad sen sist jag var där. Några nya barn har tillkommit också, men det var inga problem att lära känna de heller. Jag längtar verkligen till den dag jag står där med en anställning som förskollärare!