Det gick rätt bra, tillslut.

Jag började med att komma hemifrån en timme senare än beräknat. Lite trist eftersom jag visste att det skulle ta tid att städa. 

När jag kom dit satt det ett tjejgäng på personalrummets fönsterbräda och rökte. Men jag ignorerade de och låste upp och gick in. Väl inne fick jag lite panik av larmet. Jag är uppväxt i lägenhet och har aldrig haft larm, så jag vet inte hur det funkar. Det larm jag är mest van vid är min svärmors, det piper och blinkar när man kommer in och går efter sådär 30 sekunder om man inte har låst upp. Det här var tyst med en liten lysande röd lampa. Jag var tvungen att söka stöd per telefon för att våga göra nåt. När jag tröck koden iaf så slocknade den röda lampan, och inget annat hände heller. Skönt

Sen stod jag och funderade på städinstruktionen ett tag. Vad var de olika sakerna och hur funkade allting? Tillslut fick jag ihop vagnen som den skulle vara och gav mig av mot första avdelningen. De första tre rummen gick rätt långsamt. Hallen tog också lång tid eftersom barnen drar in rejält med sand. Vid toaletten hittade jag en öppnad och utsprutad tub med Idominsalva. Det var kladdigt. Efter toaletten fick jag upp farten lite. Nu visste jag ju vad som skulle göras.

När jag kom in på Kotten som är ungefär hälften så stor som Ekorren till ytan så var klockan strax efter 22. Då gav jag nästan upp tanken på att hinna med bussen som gick 22.54, särskilt som det är ca 7 minuters promenad till bussen.

Kotteavdelningen gick som en dans. Tillbaka till personaldelen och städa omklädningsrum, personalrum och -toalett. Sen in i städskrubben, fixa iordning vagnen, tömma skurhinken osv. Ut med sopsäcken, påmed kläder, larma låsa. Och klockan var 22.47

Jag sprang till bussen och fick tom vänta lite innan bussen kom!

Totalt tog det fyra timmar att städa. Hade jag haft koll på allting hade det nog gått lite, men inte så mycket, fortare. Jag känner fortfarande att det är skönt att vi inte behöver städa mer än 2-3 veckor per år. För det blir ändå några timmar.