Idag på bussen hem från simmet med barnen står det en mamma med ett barn precis brevid mittendörrarna på bussen. Barnet står och viftar lite med en skjärtlapp ganska bra utom räckhåll för övriga passagerare, således tycker inte jag att det gör så mycket. Efter ett tag så tror jag att mamman ber barnet att sluta, vilket barnet inte omedelbart gör, och då häver en av medtrafikanterna ur sig (kvinna, ca 28-30 år):

"Nu ska du lyssna på din mamma! När hon säger åt dig att sluta så måste du lyssna!" Så långt allt väl, det kan göra rätt bra effekt, och kan vara rätt skönt om någon annan också säger till ens barn. Men fortsättningen, som också är riktad till barnet är:

"Ja, det är bra att din mamma tog ifrån dig skjärtlappen nu! Det skulle jag ha gjort för länge sen!" Med betoningen på att mamman är en fruktansvärt dålig mamma. Man verkligen ser hur mamman känner sig värdelös och skäms och önskar sig bort all världens väg, samtidigt som hon antagligen blir arg på den andra kvinnan. Efter en kort stund säger ytterligare en trafikant att det är bra att någon mer säger ifrån. Då kan inte jag hålla mig längre och säger:

"Fast jag tycker att det är bra om man pratar direkt till personen man syftar på istället för indirekt genom barnet!" Jag tycker det är fruktansvärt fult att indirekt säga till någon, särskilt när man går genom ett barn (i det här fallet inte äldre än max sju år) och speciellt när personen står brevid. Mamman riktar en blick åt mig som jag tolkade som ett tack, men fick svar av den första kvinnan att jag minsann inte hade nåt med det att göra, varav jag förklarade att jag tycker att det är trevligare om man pratar direkt till den person man menar. Sen var det dags kliva av, och önskar, faktiskt uppriktigt, en trevlig kväll. Då får jag till svar:

"Ja du också, lilla vän!" Personen var alltså max 4 år äldre, betydligt smalare och ungefär lika lång som mig, och jag fullkomligt hatar att bli kallad "lilla vän" eller "lilla gumman", och jag vet att de som använder dessa maktfraser bara gör det för att de inte har nåt mer att säga, och gör det för att hävda sig själva. Jag svarade med att jag inte vet om jag inte känner mig så liten varav hon kommer med en kommentar om min mössa, typ att jag ska ta av den så jag syns bättre. Vad det nu har med saken att göra?

Frågan är då om jag borde ha gjort som Svensson och bara ignorerat vad kvinnan sa, och sen känt mig skithemsk för att jag inte sa nåt. "Hör inte, ser inte, pratar inte" eller "En svensk tiger", men nej, det är nog inte riktigt mig grej.