Kan det egentligen bli värre? En styvmor ska ju inte vara särskilt kul att ha, titta tex på askungen och Snövit. En svärmor ska ju inte heller vara särskilt skoj. Om man då har en styvsmärmor så måste väl det var värst?

När min svärfar skiljde sig från sin förra fru var både jag och min man jublande glada. När han sen träffade en annan kvinna så blev vi glada, hon verkade så mycket bättre. Men nu, jag vet inte. Jo, visst, hon är bättre, men hon får mig konstant att känna mig som en dålig mamma och människa. Några exempel:

*Vi sitter och äter lunch och jag beställer in en ordentlig måltid eftersom jag är ordentligt hungrig. Hon beställer in en tomatsallad, sen tittar hon på min mat och säger "Äter ni alltid sådär mycket till lunch?" med en snorkig min.

*Vi är och prover kläder och jag säger att jag hemma är en strl 38 varav hon snörper på munnen och frågar personalen i affären om en stl large när jag tittar på ett plagg.

*På väg hem nu så står en marshall utanför dörren och jag (med V på armen), min syster (A) och min man går ut och lilla S följer med. Jag stannar och pratar med min styvsvärmor (SV) och sen hör jag säga "Nej, SHIT, S! NEJ!" och tittar dit. Då har lilla S stoppan in en liten plastfigur i marshallen och är på god väg att bränna upp sig själv. När jag ger SV plastfiguren säger hon till mig "Ja, man måste hela tiden ha koll på sina barn."Klart man behöver det, men vi var 3 vuxna ute och jag hade V på armen och var övertygad om att K och A hade koll på lilla S. Men ändå är det mig hon "skyller" på. Men det är ju klart, jag är mamman...

Hon är en typisk kvinnlig mobbare. Insinuerar och backstabbar. Och så ska jag kanske tillägga att det är inte bara mig hon gör så med, utan mot en hel del andra också.